Solen bleknade och dagarna blev allt kortare.
Överallt började träden sjunga sina melodier för Vinden.
När träden sjöng fick de vackra färger i rostrött, orange, guld och citrongult.
Dessa färger väckte lövbarnen som älskade att skoja och leka med Vinden.
En av deras favoritlekar var att se hur länge de kunde sväva i luften med Vinden innan de så småningom tumlade ner på marken. .
Men när dagarna blev kortare kunde inte lövbarnen leka lika länge och de började bråka. Vinden hörde deras gnabb och blev ledsen över vad hon såg:
Överallt började träden sjunga sina melodier för Vinden.
När träden sjöng fick de vackra färger i rostrött, orange, guld och citrongult.
Dessa färger väckte lövbarnen som älskade att skoja och leka med Vinden.
En av deras favoritlekar var att se hur länge de kunde sväva i luften med Vinden innan de så småningom tumlade ner på marken. .
Men när dagarna blev kortare kunde inte lövbarnen leka lika länge och de började bråka. Vinden hörde deras gnabb och blev ledsen över vad hon såg:
"Ha tålamod kära barn. Det är viktigt att era lekdagar blir kortare och ni kommer snart att få veta varför."
"När får vi veta, Vind?" frågade de.
"Tids nog" svarade hon lugnande.
Så lövbarnen fortsatte leka och litade på att Vinden visste varför deras lekdagar blev kortare och kortare.
Medan dagarna kom och gick lade många lövbarn märke till att de lättare blev trötta och inte ville leka lika länge som förut.
Lövbarnen var nöjda med att ligga på jordens golv,
det kändes mjukt och varmt att ligga där.
De tittade på ekorren som samlade nötter
och gömde dem på egendomliga ställen.
Lövbarnens lek bestod nu i att räkna alla de platser
där ekorren gömde sina nötter.
Så deras lek i skyn byttes mot leken på marken.
När Vinden såg att de alla låg bekvämt på marken
visste hon att det var dags att tala med dem:
Medan dagarna kom och gick lade många lövbarn märke till att de lättare blev trötta och inte ville leka lika länge som förut.
Lövbarnen var nöjda med att ligga på jordens golv,
det kändes mjukt och varmt att ligga där.
De tittade på ekorren som samlade nötter
och gömde dem på egendomliga ställen.
Lövbarnens lek bestod nu i att räkna alla de platser
där ekorren gömde sina nötter.
Så deras lek i skyn byttes mot leken på marken.
När Vinden såg att de alla låg bekvämt på marken
visste hon att det var dags att tala med dem:
"Ni har bildat ett täcke. Ert täcke över jorden är mycket viktigt"
viskade hon till dem. "Nu vet Kung Vinter att det är dags för honom att komma. Utan er hjälp skulle han inte veta det. Och snart kommer han att tala om för snö-älvorna att det är deras tur. Utan er hjälp skulle han inte veta.
Tack lövbarn, ni är mig så kära."
Och i detsamma svepte Vinden friskt och snabbt vidare
då hon kände Kung Vinter närma sig.
viskade hon till dem. "Nu vet Kung Vinter att det är dags för honom att komma. Utan er hjälp skulle han inte veta det. Och snart kommer han att tala om för snö-älvorna att det är deras tur. Utan er hjälp skulle han inte veta.
Tack lövbarn, ni är mig så kära."
Och i detsamma svepte Vinden friskt och snabbt vidare
då hon kände Kung Vinter närma sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar