Äppelsaga

För länge länge sedan sov en liten kärna under sitt jordtäcke hela vintern ända tills tidigt en vårmorgon när solen började skina och väckte den lilla kärnan. Det var ett äppelträd som börjat växa i marken. Nu sträckte det på sig och gäspade. Rötterna spred ut sig och tryckte sig djupare ner i jorden och ett skott sträckte sig upp mot himlen och såg sig om i den vida världen. 

Efter alla långa vintermånader i jordbädden tyckte det lilla skottet att hon aldrig hade sett något så vackert som gräset och blommorna och hon såg med vidöppna ögon med förundran på världen. Dagen lång lyssnade det lilla skottet på fåglarnas sång och vindens sus. Hon såg molnen segla förbi på den blå himlen. Hela dagen sträckte hon sig mot den varma solen. Och när solen sjönk ner i sin bädd och det började mörkna kom natten. Det lilla äppelskottet tittade upp mot himlen och såg alla stjärnor som tindrade på himlen. Hon önskade så att kunna nå dem att hon sträckte sig allt högre upp mot skyn men hon kunde inte nå de tindrande stjärnorna. Äppelplantan blev så ledsen och började gråta.

Plötsligt kom en liten älva nerflygandes från himlen, en vacker liten fe med en krona av stjärnor lika vackra som stjärnorna uppe på himlen. Den lilla Äppelfen landade på äppelplantan och frågade varför plantan grät. "Jag vill så gärna röra vid stjärnorna uppe på himlen. De är så vackra och tindrar så klart, men hur jag än försöker kan jag inte nå dem" sa äppelplantan.
"Lilla äppelträd , en dag ska din önskan gå i uppfyllelse, jag ska hämta en stjärna åt dig" sa älvan "men först måste du växa dig hög och stark" Och med dessa ord flög älvan iväg.

Tiden gick, med långa dagar i solen och svala nätter med stjärnorna. Det lilla skottet arbetade hårt för att växa sig högt och starkt och efter en tid blev hon ett ungt träd. Varje solig dag sträckte hon sina grenar upp mot den varma solen och varje regnig dag sög rötterna upp allt vatten de behövde för att hon skulle växa. Kung Storm kom med sina vindar och regn och slet och drog i henne. Men varje gång kämpade hon för att resa sig upp igen och hon växte sig allt starkare. Så småningom var hon inte rädd för honom längre för hon visste att han hjälpte henne att växa. 

Efter många besök av Kung storm vaknade trädet en morgon och fanns sina grenar övertäckta med blommor. Äppelträdet var så glatt och stolt över blommorna och tog väl hand om dem dag efter dag. Blommorna förvandlades sakta till pyttesmå frön. Nu blev det lilla trädet mamma och hon var så upptagen med att ta hand om sina små att hon glömde bort sin önskan. Det blev sommar och barnen växte och blev gröna små äpplen. Det blev höst och den lilla älvan kom tillbaka och kysste varje äpple rodnande rött. Det lilla äppelträdet var så stolt över sina barn - hon kunde inte bli lyckligare.

Älvan påminde äppelträdet om att hon kommit för att bevilja trädets önskan. Hon hade med sig en korg fylld med stjärnor. "Åh tack" sa äppelträdet "Men jag behöver inga stjärnor längre. Jag är så lycklig över mina äppelbarn." "Då så" sa älvan "då ger jag stjärnorna till dina äppelbarn. Jag gömmer stjärnorna djupt inne i varje äpple där bara människobarnen kan finna dem." Äppelträdet tyckte det var en bra idé så älvan flög till varje äpple och rörde det lätt med sin trollstav och gömde en stjärna i varje äpple. 

Där kan du hitta stjärnan. Den väntar på dig. Det finns en stjärna inuti varje äpple som vaktar de små kärnbarnen åt dig för att du ska plantera dem i jorden igen. I varje äppelkärna finns en dröm, att just den kärnan en dag ska växa upp till ett äppelträd.


For english versions: Waldorf Homeschoolers and Earthschooling

Förra årets äppelsaga

Pin It